Specialistutbildning inom demensvård.

Undersköterskorna Åsa och Jenny skaffar sig rätt kompetens inom demensvård.

Jenny Arvidsson och Åsa Evernäs

Jenny Arvidsson och Åsa Evernäs har läst vår utbildning Specialistutbildad undersköterska inom demensvård. Utbildningen sker på distans, med vissa fysiska träffar i Tranås. I november tog de examen efter knappt två års studier. Studier de har kombinerat med sina ordinarie arbeten. Vi har ställt några frågor till Jenny och Åsa, för att höra vad de tycker om att studera en distansutbildning hos oss, och hur de ser på framtiden.

Vad arbetar du med?

Jenny: Jag arbetar som sjuksköterska i hemsjukvården i Tranås Kommun och ansvarar delvis för Uvaberg som är ett demensboende.

Åsa: Jag arbetar på Uvaberg demensboende i Tranås som undersköterska.

Hur har det gått att kombinera arbete med studier?

Jenny: Det har fungerat jättebra för mig, jobbade samtidigt 100%, så min arbetsgivare stöttade mig.

Åsa: Att kombinera mitt arbete med studier fungerade för det mesta bra, det krävdes struktur, planering och självdisciplin i vardagen. Under LIA-perioderna var det en lite intensivare period som krävde extra tid och planering. Att ha en arbetsgivare som stöttar är också en fördel.

Hur är det att läsa på distans?

Jenny: Det är en bra metod för mig att läsa på då det går att kombinera studierna med arbete.

Åsa: Att läsa på distans har fungerat bra och det har gjort att jag även kan jobba samtidigt. Fördelen är att man själv får lägga upp och anpassa sina studier efter egna förutsättningar. Vi som studerar har en stor geografisk spridning vilket kan vara en nackdel om vi vill träffas vid tex grupparbeten.

Vad är det mest givande med din studietid?

Jenny: Ny kunskap är aldrig svår att bära. Att få träffa andra som jobbar inom samma område, men i olika kommuner och andra arbetsgivare är mycket givande.

Åsa: Att jag har fått massor av ny kunskap som jag bara väntar på att få använda i vardagen. Jag har även fått många nya vänner som berikar mitt liv! Att studera har stärkt mig som människa, att komma till insikt med att det jag arbetar med är det jag vill göra, att med små enkla medel förgylla vardagen för dom jag har i uppdrag att hjälpa under min arbetsdag.

Vilken är din största utmaning med att studera?

Jenny: Att få ihop tiden till att läsa. Kan vara svårt med tekniken då man läser på distans, att det fungerar vid föreläsningar m.m.

Åsa: En utmaning har varit att få ihop livspusslet runt omkring studier och arbete. Har även varit en utmaning för egen kunskapsinhämtning, att sålla i den mångfald av kunskap som erbjudits under dessa två år på TUC.

Hur ser du på framtiden?

Jenny: Jag ser att demensvården behöver utvecklas och förbättras. Det finns mycket att göra för att få den kvalité i vården som socialstyrelsen rekommenderar. Vårt uppdrag kommer att öka med tiden då vi blir äldre och äldre och därmed kommer personer som får en demensdiagnos också att bli fler och fler.

Åsa: Att antalet personer med demensdiagnos stadigt ökar och behovet av personal med spetskompetens kommer därmed också att öka. Det gäller för varje kommun att ligga i framkant och möta det behov som uppstår, att efterfråga spetskompetens inom ett område tror jag är framtidens melodi.